Personakt Antavla

Egil "Tunnadolg" Aunsson av Tiundaland

Sveakonung.

Far:Aun "Den gamle" Jorundsson (- 448?)

Död:omkring 515 Gamla Uppsala (C).

Barn med ?

Barn:
Ottar "Vendelkråka" Egilsson (- 525?)

Noteringar

Sveakonung i G:a Uppsala i början av 500-talet. Son till Ane den gamle. Han var ingen härman utan styrde i fred. Han hade en träl vid namn Tunne som varit hans fars skattväktare, men när Egil kom till makten fick Tunne återgå till de andra trälarna. Innan dess hade Tunne stulit en del av kung Anes lösöre och grävt ner det. Nu flydde han tillsammans med flera andra trälar, grävde upp skatten och delade den bland sina män. De gjorde honom till sin hövding och han samlade allsköns dåligt folk omkring sig. De rånade, plundrade och dräpte och allt bytet delade han ut bland sina män. Kung Egil tog upp kampen mot Tunne. Det blev en bitter strid och kung Egil blev tvungen att fly. Egil samlade en här och gick till slag mot Tunne. Det blev åtta hårda strider och kung Egil förlorade dem alla. Efter detta flydde Egil landet, ner till kung Frode den djärve på Själland. Han lovade Frode svearnas skatt om de hjälpte honom bli av med Tunne. När Egil kom hem hade han en stor här av kung Frodes män och envigskämpar med sig. Det blev ett väldigt slag där Tunne äntligen stupade. Egil återtog sitt rike och Frodes män åteervände hem. Efter det sände Egil stora gåvor till Frode vartenda år, men han gäldade ingen skatt som han hade lovat. Trots det höll vänskapen i sig. Efter Tunnes död regerade Egil ytterligare tre år men sedan hände det sig att en tjur som skulle blotas hade blivit alldeles folkilsken och rymde till skogs. Kung Egil som var en stor jägare mötte tjuren i skogen under en jakt och försökte dräpa den. Kungen bröt sitt spjut mot tjuren, tjuren välte kungens häst, kungen drog svärd men tjuren rände hornen i bröstet på honom. Kungens män lyckades till sist dräpa tjuren men kungen dog av sina sår. Höglades i G:a Uppsala, troligen i den sk Frejshögen (mellan Auns högen i söder och Adils hög i norr). Utgrävningar där visade på bålrester från 520-talet.