Personakt

Willem Boij

Bildhuggare, byggmästare och konterfejare. Blev ca 67 år.

Född:omkring 1525.
Död:1592.

Barn med ?

Barn:
Catarina Wilhelmsdotter Boij

Noteringar

Wilhelm Boys levnad - antecedentia
Wilhelm Boy.
1525 hans troliga födelseår
1553 Gerard Boeynene nyinskriven mästare Gullaune Boyen?
1556 började Boy målningen av Gustaf I porträtt
1560 kallas han bildmästare i räkenskaperna
1562 lyfte 600 D:r och reste till Metropol vid Schelde
1565 återvände till Sverige
1566 till Nederländerna och köpte smycken
1568 7/4 var han åter i Stockholm
1569 Johan III utnämner honom till hovkonterfejare
1570 återresa till Belgien (Mecheln)
1571 ville resa till Sverige men hindrades av skuldsedel
1572 kallas i brev borgare och innebyggare i Malin
1575 28/4 var han nämnd i Räntekammarboken i Sverige
1576 förordnas till arbetsledare på Stockholms slott
1577 kallas byggmästare
1580 från maj-sept i Strängnäs
1581 monument över Gustaf I uppsatt
1582 fick frälsegård Stäkets ladugård, där han bodde till sin död
1584 byggde vid Kungsör
1592 dog Vilhelm Boy och Johan III

Wilhelm Boy, underlag för artikel i medlemsbladet nr 6, 1959.
1582 erhöll Boy AlmareStäket som förläning på behaglig tid. Detta innebar att konungen kunde återkalla förläningen när han behagade.
Wilhelm Boy var flamländsk skulptör och byggmästare, som kom till Sverige under Gustaf Vasas senare regeringstid. Han levde större delen av sitt liv i Sverige och var nästan okänd i Belgien.
Hans mest kända verk är Gustaf Vasas gravmonument i Uppsala domkyrka.
1872 gav Christoffer Eichhorn och H Odelberg ut ett verk om honom på franska. Den konstnärliga sidan av hans verksamhet har behandlats av Aug Hahr i "Studier i Johan III:s renässans. Troligtvis kom han till Sverige, då Gustaf I önskade hjälp av utländska konstnärer.
Han kom troligen från Maline (Mecheln) söder om Antwerpen. I brev daterat 22 okt 1572 från Antwerpens magistrat angivs han som borgare och innebyggare i staden och anställdes hos Gustaf I i Sverige. Efter hans död hos Erik XIV. Han kallas stenhuggare och skulptör av bilder, epitafier, monument i sten och metall.
Man är osäker på hans födelseår, men troligen föddes han 1525 och var omkring 33 år, när han kom till Sverige. Han anställdes som porträttmålare mot en lön av 200 daler silvermynt och en del naturaförmåner. De enda porträttmålningar man känner är Gustaf Vasa 1560 som finns på Gripsholms slott och en bild av prins Erik. På Gripsholm finns också en vacker relief i trä, men dessutom utförde han dekorations- och inredningsarbeten på Stockholms slott.
Efter Gustaf Vasas död 1560 önskade Erik XIV uppföra ett monument över sin far i Uppsala domkyrka. Det blev Wilhelm Boy som fick uppdraget.
1562 reste han till Antwerpen för att förbereda arbetet och för att inköpa juveler åt Erik XIV. Kungen hade beställt en krona och spira för 14000 daler silvermynt. Troligen hade Boy ett samarbete med en bildhuggare vid namn Cornelius Floris, som gjort starkt intryck på honom.
I Antwerpen träffade han den ambassad, som konungen skickat för att framföra sitt frieri till prinsessan René av Lothringen. Ambassden skulle köpa juveler, men hade ont om pengar. Här lyckades dock Boy skaffa ett lån på 1000 daler på sex månader till en ränta av 12 %. Som säkerhet ställdes både ambassadens, Boys och konungens egendomar.
Efter Erik XIV avsättning gick Boy i tjänst hos Johan III, som hovkonterfejare. Anställningen räknades från 1 okt 1568 och lönen var 1600 mark silvermynt, 14 pund säd, 8 skålpund humle, en hovdräkt och fri bostad.
Arbetet med gravmonumentet framskred och nu skulle statyerna av Gustaf Vasa, Katarina av Sachsen-Lauenburg och Margareta Lejonhuvud sändas till Sverige. Då dök den gamla skuldförbindelsen på 1000 daler upp och förhindrade transporten. Skuldsedeln hade på något vis hamnat i händerna på en belgisk kvinna Elisabeth Comeris, som nu trodde tillfället var kommet att få reversen inlöst. Hon stämde Boy och eftersom han inte var anträffbar beslagtogs statyerna för att säljas. Boy lyckades få uppskov 8 månader för att påkalla hjälp av Johan III. Kungen var i Kalmar på rådsmöte och blev visad Boys brev. Han skrev till Hertigen av Alba och bad honom anmoda magistraten upphäva beslaget. Han skrev också till borgmästaren i Antwerpen och nederländska affärsmän i Stockholm försökte påverka situationen. Domstolen upphävde beslaget.
1572 reste Boy till England för att köpa marmor och alabaster till gravmonumentet. Han stannade sedan några år i sitt hemland, som vid den här tiden var utsatt för plundringar och olyckor, vilka kan ha varit orsak till dröjsmålet att återvända till Sverige. Den 28 /4 1575 var han iallafall tillbaka. 1577 fick han befattning som byggmästare på Stockholms slott. Hans lön bestod i 200 daler, 2 läster spannmål, en hovdräkt, 10 skålpund humle, 1 tunna salt, 1 tunna smör, 3 oxar, 8 får, 6 svin, 2 tunnor lax, 1 tunna torsk, 1 skeppund torr fisk, 1 tunna strömming och foder till en klippare.
Det var det gamla slottet Tre Kronor, som Boy fick i uppdrag att reparera. Slottet hade varit utsatt för en svår brand och Gustaf Vasa började arbetena och de fortsattes sedan under Johan III:s tid. Först leddes arbetet av Anders Målare, men när han på grund av ålder och sjuklighet inte kunde fullgöra sitt uppdrag längre anställde kungen sin barberare och kammartjänare Filip Kern, som visade sig vara en riktig skälm. När Boy tog över 1576 hade han 11 murare, 6 stenhuggare, 5 finsnickare, 4 svarvare, 5 målare totalt 94 hantverkare och hundratalet bönder till sin hjälp. Över sig hade han en dominernade kung, som inte tålde några invändningar och vars ekonomi inte alls stod i proportion till hans företag. Det finns ingen skriftlig dokumentation över arbetet. Sporadiska räkenskaper från tider när kungen vistades någon annanstans är allt. Även om hans arbete var betungande hade han goda ekonomiska villkor.
Den 5 juni 1583 utfärdade kung Johan en befallning till Jöns Mårtensson, att han skulle bygga ett hus vid Stäket för konungens behov. Han sände en hop båtsmän och annat arbetsfolk, som under ledning av Wilhelm Boy skaffade material.
Den 23 aug 1582 fick Boy i förläning under behaglig tid Stäkets Ladugård. 1587 fick han och hustrun 2 gårdar i Åkerö på livstid.
Hans skicklighet blev tagen i anspråk på många sätt av Johan III. Han gjorde bl a en ritning till en vapensköld, som skulle pryda östra porten. Riddarholmskyrkans torn ritades av Boy och fick en höjd av 29 1/2 fot. Tornet förstördes av blixtnedslag 1835. I Svartsjö slotts byggnad tog Boy stor del.
Drottning Katarina Jagelonica bodde i ett litet trähus, Torvesund, med make och barn under lyckliga dagar. Johan ansåg att det var under hans värdighet att bo i en sådan koja, så han lät Boy uppföra ett slott. Det blev Drottningholm. Johan fann slottet helt i sin smak och började bygga ett efter samma ritningar vid Kungsör. Han lär också ha medverkat vid byggandet av Jacobs kyrka. I Stängnäs Domkyrka finns ett gravmonument över prinsessan Isabella. Över Katarina Jagelonica fick han kungens uppdrag att göra ett monument i Uppsala Domkyrka.
Ett olycksöde tycks vilat över Boyes verk, alla har förstörts av eld.
I jan 1589 klagar kungen över att Boys arbeten inte avanccerar som han önskar. Boy är nu gammal och man kan tänka att åldern tog ut sin rätt. Han dog 1592 och begravdes i Riddarholmskyrkan. Då ingen skötte hans grav såldes den 1740 till kanslirådet Nerées och hans släkting Peter von Kochen. Boys hustru Margareta Larsdotter överlevde honom. Hon hade tidigare varit gift med Martin Myntskrivare, som blev dödad av Erik XIV. För att sona broderns brott fick änkan Bona på Munsö. Troligen gifte hon sig med Boy 1575. Han hade varit gift tidigare och hade en dotter Katarina, gift med juveleraren i Stockholm, Lucas von Quickelberg. Med Margareta hade han inga barn.
Wilhelm Boy var utan tvivel en av Vasatidens mest framstående konstnärer och gör sig förtjänt av en framstående plats bland 1500-talets belgiska konstnärer.

Källa: www.google.se/search?q=maria+von+quickelberg+portr%C3%A4tt&ie=&oe=#cns=0