Personakt Antavla

Rutger von Ascheberg

Greve, Fältmarskalk. Blev 71 år.

Far:Vilhelm von Ascheberg (1585 - 1642)
Mor:Margareta von der Osten

Född:1621-06-02 Berbonen, Kurland, Lettland.
Död:1693-04-17 Stora torget, Göteborg.

Barn med Magdalena Eleonora von Busseck (1632 - 1690)

Barn:
Elisabet Eleonora von Ascheberg (1663 - 1737)
Margareta von Ascheberg (1671 - 1753)

Noteringar

Släkten
Rutger var stamfader för de svenska friherrliga och grevliga (nr.23) ätterna von Ascheberg och Kurländska ätten (nr.197) Ascheberg-Söfdeborg. Ätterna utgick på manssidan år 1722 med hans son generallöjtnanten greve Kristian Ludvig von Ascheberg. Föräldrar var, Vilhelm von Ascheberg, herre till Abgullen och Margareta von der Osten.
Aschebergs syster var Anna Elisabeth von Ascheberg (1626-1694), gift 1:o med Jöns Bildt (†1647) till Kåröd och 2:o med generalmajoren, friherre Johan Benedikt von Schönleben (1613-1706).

På fädernet härstammade släkten från Italien med namnet Aschelej, inflyttade därefter till Westfalen och grundade stamgodset Ascheberg. Släkten kan där spåras redan på 1100-talet med huvudsätena; Byink, Ichterloe och Göttendorf.
Från Westfalen förgrenade sig släkten till Holstein, där även ett gods med namnet Ascheberg finns i närheten av Plön, samt till Livland och Kurland och vidare till Sverige.

Han gifte sig den 25 november 1650 med Magdalena Eleonora von Busseck (1632-1690), och de fick tillsammans 25 (tjugofem) barn! varav nio dog vid födseln och av de återstående 16 är 12 kända (se nedan uppställning).

Den fertile Ascheberg överlevde för övrigt de flesta av barnen. Magdalena var dotter till den adliga landtdomaren i Hessen-Darmstadt Johan Filip von Busseck och Klara Sabina von Oynhausen.


Uppväxt och tidiga karriär [redigera]
Rutger von Ascheberg tillhörde en släkt där krigaryrket gått i arv i flera generationer, och på det sättet kom han redan i 13-årsåldern i kontakt med det militära, genom att han som page medföljde en överste von Brink på resa till hertig Bernhards af Weimar.

Ascheberg utmärkte sig under det trettioåriga kriget i slagen vid Nördlingen 1634 och vid Jankov 1645.
År 1639 lämnade Ascheberg dock krigsmakten för att följa greve Fredrik av Hessen-Kassel till Frankrike "för att lära sig franska språket och andra adliga exercitia och vetenskaper".


Avancemang i den Svenska armén [redigera]
Under Karl X Gustavs polska och danska krig var han regementschef, och deltog i slaget vid Konitz 1656 och tåget över Stora bält 1658. Efter sina insatser i slaget vid Konitz belönades han av Karl X med kungens egen värja, ett präktigt skärp, en värdefull guldkedja och ett gods i Preussen. Efter Karl X:s död och freden i Roskilde lockades han att stanna i Sverige genom en årlig pension på 500 daler silvermynt samt ett gods med en årlig avkastning på 400 daler silvermynt. Han utnämndes den 31 augusti 1664 till generalmajor, den 10 mars 1670 till generallöjtnant och den 23 september 1674 till general. Innan dess hade han den 18 december 1673 upphöjt i friherrlig stånd med Kastellgården i Bohuslän som friherreskap.



Skånska kriget [redigera]
Den 10 augusti 1677 utnämndes Ascheberg till fältmarskalklöjtnant och året därpå den 10 november till fältmarskalk över hela den svenska hären.

I ett brev till Ascheberg skriver Kung Karl XI år 1680; ...det lilla, som jag i detta kriget har lärt, har jag Herr Fältmarskalken att tacka för, och så länge jag lefver, skall jag veta erkänna det.

Under skånska kriget var han högste befälhavare över de svenska trupperna och deltog i slaget vid Lund 1676 och slaget vid Landskrona 1677. Under åren 1634-1679 deltog von Ascheberg, som från början inte ens var svensk utan hade ett tysk-baltiskt adligt ursprung, i femton av den svenska härens drabbningar och erövrade nära fyrtio standar och fanor.

Aschebergs övertygande militära framgångar fick den annars så sparsmakade Karl XI att efter det Skånska kriget överösa honom med ärebetygelser och viktiga poster. År 1677 blev han guvernör i Göteborgs och Bohus län, med Göteborg som residensstad. Ascheberg blev bland annat en av kungens rådgivare 1681 och erhöll 1687 grevlig värdighet. Kungen, som annars var högst formell i kontakten med sina ämbetsmän, kallade i sin korrespondens med Ascheberg honom för "min trogne lärofader", "min gode, trogne gubbe" och "min gamle läromästare, som jag aldrig kan fulltacka".


Sista tiden [redigera]
Som generalguvernör över de tidigare danska landskapen förde Ascheberg en tidvis ifrågasatt återhållsam försvenskningspolitik, som kontrasterade med hans föregångare på posten Johan Gyllenstiernas mer radikala ansatser. Lunds universitet, som legat nere under kriget, startades nu upp igen och tryggades av Ascheberg genom donation av en del gods. Universitetet bildade även ett centrum för försvenskningsprocessen.

Ascheberg var även drivande bakom reduktionen och organiserade indelningsverket.

I Bohuslän ägde von Ascheberg ett flertal gårdar, såsom bland andra; Holma, Kastellgården, Stenungsö, Ström och Torreby. Han blev mycket förmögen och var, vid sidan om Margareta Hvitfeldt och Dorothea Bielke, Bohusläns genom tiderna rikaste person.

Den tidigare guvernören övergav dock inte sitt "Götheborg" helt. Två år efter flytten till Göteborg 1678 köpte han det senare benämnda kommendanthuset vid dåvarande Stora torget 2 (numera Gustav Adolfs torg), för 6 000 daler silvermynt. Huset stod kvar till 1936. Von Ascheberg avled i sin bostad i Göteborg mellan klockan 7 och 8 på morgonen den 17 april 1693.

Begravning
Redan under sin levnad, den 28 februari 1681, beställde Ascheberg ett storslaget gravkor, vilket uppfördes i Christinae kyrka, Göteborg, och invigdes den 11 december 1682 med fältmarskalken på hedersplats.
Efter sin död begravdes han under mycket pampiga ceremonier, den 26 augusti 1694, och kung Karl XI reste från Stockholm för att delta. Begravningskostnaderna lär ha uppgått till 4 200 daler silvermynt, en hög summa på den tiden.


Kända barn med Magdalena von Ascheberg
George Fredrik, f.10 december 1651 - d.22 augusti 1677 klockan 10 i kallbrand, efter att han blivit sårad i striderna utanför Kristianstad den 15 augusti. Överstelöjtnant vid Helsinge infanteriregemente.
Margareta Sabina, f.25 november 1652 - d.4 februari 1738. Gift 1:o med Kristian Bildt (1645-1672) och 2:o med översten Georg Lilliehöök (†1727), med vilken hon hade två döttrar.
Ludvig Volrath, f.7 juli 1654 - d.14 april 1677, klockan 10 på kvällen. Studerade vid universiteten i Lund och Giessen. Löjtnant och ryttmästare. Deltog i slaget vid Lund.
Anna Elisabeth, f.10 maj 1656 - d.2 september 1686. Gift 1679 med överstelöjtnanten vid Västgöta Dals regemente Arvid Soop, fyra döttrar.
Karl Gustaf, f.13 september 1659 - d.15 maj 1660.
Rutger, f.6 juni 1660 - d.15 i samma månad.
Gustaf Adolf, f.23 juni 1661 - d.5 november 1691. Löjtnant, ryttmästare och överstelöjtnant. Gift den 4 juni 1690 med Beata Torstensson (1667-1691), dotter till kungliga rådsherren och presidenten i Åbo hovrätt, greve Anders Torstensson och grevinnan Kristina Stenbock.
Kristian Ludvig, f.4 juni 1662 - d.1 februari 1722. Gift den 24 december 1697 med grevinnan Mariana Margareta Wittenberg († 24 juli 1720), dotter till generallöjtnanten greve Johan Leonard Wittenberg och grevinnan Polydora Kristina Wrangel af Salmis.
Eleonora Elisabet, f.13 september 1663 - d.13 november 1737. Gift 14 september 1679 med översten, senare landshövdingen i Älvsborgs län, friherre David Makeléer (†10 november 1708). De fick tillsammans fem söner och två döttrar.
Sofia Lovisa, f.23 augusti 1664 - d.1 augusti 1720. Gift den 30 juni 1685 med kungliga rådet och amiralgeneralen, greve Hans Wachtmeister till Johannishus (1641-1714). De fick tillsammans fyra söner och tre döttrar.
Otto Vilhelm, f. den 5 augusti 1665 på gården Holma i Bohus län - d. i Malmö den 2 juni 1687. Han blev den 20 april kornett vid Änkedrottningens livregemente och avancerade där till kapten.
Margareta, f.9 juli 1671 - d. i Kalmar den 10 oktober 1753. Gift den 26 januari 1691 med översten Kjell Kristoffer Barnekow (1663-1700). De fick tre söner och två döttrar.

Rutger von Ascheberg har fått en gata i Göteborg - Aschebergsgatan - uppkallad efter sig.