Soldat. Blev 29 år.
1712-04-04 Bygdeträsk, Burträsk (AC).
1741-08-23 Willmanstrand, Finland.
1735-10-12.
1728 sägs om Forssparre-rotan: "Torpet ligger på utmark med för lite åker. Stugan och boden är odugliga" (Ur Bygdeträsk-boken)
Bonden Erik Östensson-Waken * juli 1685 i Kvarnbyn , Burträsk † 14/3 1759 i Bergnäset , Burträsk. Han var soldat 1712-1714.
Ur Wikipedia :
Slaget vid Villmanstrand var en strid som utspelade sig under Hattarnas ryska krig den 23 augusti 1741 då ryska styrkor under ledning av general Peter von Lacy stormade Villmanstrand. Striden inleddes runt klockan två på eftermiddagen men redan klockan fem drog sig svenskarna tillbaka. Totalt förlorade Sverige 2 000 man i dödade och sårade samt 1 000 tillfångatagna. Bland dessa fanns general Carl Henrik Wrangel. Ryssarna förlorade 2 400 man.
Den 28 juli 1741 deklarerade Sverige krig mot Ryssland ("Hattarnas krig").
Herman Lindqvist beskriver detta krig som "Det snöpligaste av Sveriges alla krig".
Sveriges stora problem var att man inte hade någon krigsplan.
Fästningen i Villmanstrand försvarades av 1100 man under ledning av Ernst Gustaf von Willebrand.
Generalmajor Carl Henrik Wrangel hade samlat sina ca 3500 man vid Kvarnby nära Fredrikshamn och generalmajor Jean Louis Bousquet låg med sina 1100 man i Fredrikshamn. Kungliga flottan befann sig utanför Aspö med ca 5000 man och skärgådsflottans ca 4400 man befann sig vid Kursalö. I slutet av Augusti marscherade 11000 man från Ryska armén mot Villmanstrand. Svenskarna insåg detta först när ryssarna befann sig på bara några mils avstånd från staden.
Generalmajor Wrangel samlade sina styrkor, ca 3600 män, på en höjd söder om Villmanstrand.
På den högra flygeln hade han Sörmlänningar och fem hundra Dalkarlar, i mitten stod Tavastlänningar och Västerbottningar och på den vänstra flygeln stod värvat folk samt Savolaskare. Ytterst på bägge sidorna fanns Kareliska dragoner. Detta utspelade sig i gryningen den 23:e Augusti 1741.
Ryssarna kom med drygt 10000 man.
Efter tre timmars strid hade de Kareliska dragonerna och de finska regementena flytt. Dalkarlarna och Sörmlänningarna hade mot order genomfört ett anfall, vilket endast resulterade i att de svenska kanonerna inte kunde användas eftersom de egna soldaterna befann sig i skottlinjen. Västerbottningarna behöll länge sin plats och försvarade sig tappert men måste tillslut retirera närmare staden som nu var omringad av ryssarna. Bataljonen förlorade alla officerare, utom en fänrik i striden men lyckades med hjälp av en trumslagares befäl slå sig igenom. Efteråt var det bara Västerbottens regemente som fick beröm.
Över hälften av de svenska och finska trupperna var tillfångatagna eller dödade.
Villmanstrand erövrades av ryssarna och brändes ner, befolkningen sattes i fångenskap.