Skarprättare, rotesoldat. Blev högst 59 år.
1776-05-21 Medle, Skellefteå (AC).
1836-04 Varuträsk, Skellefteå (AC).
1798.
Föräldrarna Olof Månsson (1746-1823) från Storkåge 19 och hans hustru Britta Mikaelsdotter (1742-1815) var ägare till gården Medle 5 mellan åren 1768-90 innan de blev nybyggare i Kankberg 1790. Makarna fick nio barn, samtliga födda i Medle.
Äldsta sonen Olof Olofsson gifter sig 1798 med Brita Johansdotter från Varuträsk 4 och paret flyttar till Kankberg. Olof och Brita fick sju barn. Familjen är åter till Varuträsk mellan åren 1814-29. Han skriver sig från 1814 med tillnamnet Häll och noteras som ”Inhysman och Afsked.Soldat”. I kyrkböckerna kan man följa Olof som nybyggare fram till 1836.
Makarna lämnar gården i Varuträsk på nytt och bosätter sig i Bergnäs 1829-34. År 1834 flyttar familjen till Loholm och år 1836 åter till Varuträsk där Olof avlider i april månad samma år. Han benämns nu som ”Skarprättare” i husförhörslängden.
Hustrun Brita flyttade våren 1837, efter makens död, till sonen Eric Olofsson i Bergnäs/Jörn och 1851 till Långviken/Falmark där hon bodde fram till sin död 1856.
Olof Olofsson var soldat i sin ungdom, före äktenskapet – där av tillnamnet Häll. Han var mönstrad 1808 något år för Varuträskbönderna som lantvärnsman under namnet No.48 Hård och tillhörde då Västerbottens lantvärnsbataljon av Norrlandsbrigaden. Olof mätte vid mönstringen fem fot och åtta tum, d.v.s. c:a 1.70 m.
Olof Häll var den siste skarprättaren i Västerbotten fram till år 1834. Vid förrättningarna var Häll klädd i en svart kåpa utanpå sin vanliga dräkt och bar som ämbetstecken guldörhängen i form av små bilor.
Vid avrättningen berättas det att män från intilliggande byar kallades in för att ”stå spetsgård”. Det innebar att männen höll tillspetsade stänger i en cirkel runt själva avrättningsplatsen. Utrymmet innanför spetsgården reserverades för skolbarn, drängar och pigor. De skulle med egna ögon se och lära sig att brott inte lönar sig.
Vid två tillfällen fullgjorde han sitt hemska värv på avrättningsplatsen på Bureheden. Första gången i januari 1827, då han avrättade lappen Nils Person från Auktsjaur, Arvidsjaur socken, som året innan rånmördat nybyggaren Sivert Nilsson i Storbodan.
Den 4 november 1830 klockan 09.00 på morgonen fick han åter använda sin bila då Sara Greta Persdotter avrättades. Sara Greta tillbringar sin sista natt i ett rum på gästgiveriet i Bureå och det är den 3 november 1830. Hon tar farväl till sin mor i ett brev. ”Och när dessa rader faller i Eder hand, finns jag icke bland de levandes antal i prövningarnas värld” - några ord ur brevet, förmedlade av pastor Öhmark .
Dagen därpå ska hon föras till Skellefteå tingslags avrättningsplats på Bureheden, ledsagad av fånggevaldigern, kronofogde Clausén och pastorsadjunkt Öhmark. Vid fångskjutsen marscherar fyra män med skarpladdade lodbössor. Skarprättaren soldat Häll med dräng fanns redan på plats samt ett antal åskådare.
Sara Greta Persdotter var 22 år och änka. Hon kommer från Ersmark och är dömd till att mista höger hand, halshuggas och brännas på bål. Hennes brott består i att ha giftmördat sin 8 månaders lille son. Sara Gretas levnadsöde grep ortsbefolkningen djupt. Visor diktades om hennes dåd och fördes muntligt vidare, för att slutligen nedtecknas.
År 1833 den 15 juli i byn Matarengi i Norrbotten slutligen fullgjorde han sin hemska syssla vid bestraffningen av en rysk man. Den ryske desertören Idnakte Radivuonoff blev halshuggen, dömd för mordet på drängen Per Johansson Pitkä (”Iso-Pekka”) från Juoksengi i juli 1832. Radivuonoff som var född i en by ca 18 mil norr om Moskva hade tillsammans med en annan menig soldat rymt från 45:e ryska jägarregementet stationerat i Vasa i maj 1832. Efter ett inbrott i Matarengi (Övertorneå) hade de två vandrat norrut men efterlysts. Den stora drängen Per Johansson Pitkä som ansågs vara en ”hinhagsen person” fick uppdraget att gripa männen. Under gripandet, som ska ha skett vid Penttäjäs tjärdal inte långt från Pello (på svenska sidan) knivskars drängen så svårt att han under läkarvård avled 2 juli 1832. Radivuonoffs avrättning ska ha skett på en tillfällig avrättningsplats vid berget Isovaaras fot. Mästermannens namn var Olof Häll.
Den bila som Häll använde ska ha funnits kvar i Varuträsk ändå in i våra dagar och använts som ”torvyxa” d.v.s. för att lösgöra torvstycken vid torvhuggning på mossar.